Välkommen till dagens papperssverige jag är en 21 årig tjej som har arbetat sedan 13 års ålder. Började som reklamutdelare och hade de i bra många år, och lärde mig även som ung att de kostar pengar om man vill ha något här i livet. Så dessa pengar som slutade med 18,500 kr sparade jag vart enda krona av och köpte mig ett körkort för alla pengarna. Jag kugande mig så de vart lite dyrare men sån är jag. Har aldirg varit bäst på något, eller klarat något på en gång. Vissa människor är sånna, man går den hårda vägen för att i slutänden klara av de man vill.

Sedan så har jag ju även gått gymnasiet och arbetat på macdonalds, barnomsorgen, handel och inom äldrevården. Där vid äldrevården vart jag kvar. Så när jag tog studenten 2007 och inte visste vad jag skulle göra i mitt liv så fick jag sommarjobbet på ett äldreboende och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag vart kvar men upp och ner gångar tills nu, hösten 2009 dp jag kom in i skolan. Jag började och tyckte att de var helt underbart detta kommer att bli kanon, jag kan söka vidare få en utbildning fast arbete osv. Men vad händer? Jag hamnar ju så klart i en stor soppa som de är jävligt många kockar på. Så arbetsförmedlingen som jag var med i hjälpte mig ju först de skall jag inte klandra sverige för, absolut inte. Jag vart med betalade till fack och A-kassa mina dåliga månader som vikarie jämande ut sig med a-kassan och räkningarna vart betalda jag vart glad dom som ville ha pengar vart glad, och alla vart nöjda. Tills en dag då de kom ett brev i brevlådan ca 1.5-2 månader innan skolan skulle börja där de stod att du har varit medlem i arbetsförmedlingen och haft A-kassa mer än 90 dagar och är 21 år gammal och skall därför gå en kurs som heter Ungdomsgarantin (UAG). Ja vad säger man? Det stod även längre ner om du inte kan komma på mötet så måste du ringa och säga det till arbetsförmedlignen för att annars dår du ingen a-kassa och kan bli återbetalningsskyldig.

Jag fick så klart ringa, arbete går ju före. Så jag kom på nästa möte fick då reda på vad de dära UAG var för tok. Och jag vill varna mina medmänniskor de finns olika allternativ för att slippa denna kursen och detta papperssverige så GÅ ALDRIG MED I ARBETSFÖRMEDLINGEN ARBETA HÄCKEN AV DIG I STÄLLET!!! Ja, de är de jag vill säga till er som är i min situation.

Åter till denna dagen då UAG vart en vetskap för mig. Vi satt nog där en 30 ungdommar och lyssnade på en kvinna i 30-40 års åldern och hon berättade klar och tydligt vad detta inebar (om man kunde läsa mellan raderna). Och jag vet inte om alla förstod eller om de bara var jag och en kille till som vågade öppna munnen. För vi hade ju jobb kunde inte gå ut och ha praktik någonstans men behövde bidraget till att leva. Och de var ju helt sjukt egentligen. Men man hade ju två val de kan jag inte neka till och de är ju bra med valfrihet de är ju sverige experter på dock så är de ju så att om de två valen inte egentligen är två val utan man bara kan välja ett av dem så blir de inte valfrihet de blir ett måste.

För tänk dig själv du är mellan 19-26 år och får välja antingen ja eller nej. Du tycker att de du har är bra som de är så du säger nej. Och i sin tur förlorar du allt, förutom ditt vikariat arbete vill säga. Du kan inte ens få barnbidrag om du någon gång i framtiden säger nej. Så det var en sjuk kurs men men, eller inte kursen men reglerna för den.

Så jag sa ja efter en diskution med min mor. Sökte skola och kom in. Sa att jag börjar i skolan den 24 aug så jag tyckte de var medningslöst med kursen men nej,nej det var de inte alls.

eftersom att nu sitter jag här utan pengar, utan arbete i en skolbänk med lägenhet, hund, sambo och allt. Så hur skall jag då gå till väga?

Jag vill inte sluta studera eftersom att då kommer jag ju aldrgig att kunna få ett arbete i dagens sammhälle, nä tacka var de fan bättre förr. Så jag har blivigt hjälpt nu blir jag i stället skälpt och jag låter fan i mig ingen förstöra min framtid igen för jag har betstämt vad jag skall göra till maj 2010. Så jag sktier i era papper, gör vad ni vill. De jag skall se till är att inte måsta betala er något när ni gjort detta mot mig. Jag är 21 år har hela livet framör mig så jag tänker inte leva på detta sättet. Så jag har nu gjort upp en plan. Jag vet att denna planen är völdigt kortsigtig men på andra sidan så kommer den att fungera. Jag kommer att gå klart min år i skolan, jag kommer att klara av mitt år i skolan, jag kommer dock att måste ha kvar min bil eftersom att jag måste hinna hem från stan mellan 14.10 till halv tre för att gå ut och gå med hunden och även få min dags träning som jag har bestämt under detta år. Att förklora 30 kg fett från min kropp och bygga muskler. så jag kommer att gå i skolan, träna, arbeta, läxor, träna och gå och sova. Det kommer att bli mitt liv under detta år. Jag kommer att ha en kväll ledig under veckan eftersom att jag slutar för sent. Men då måste jag du ta och städa, tvätta osv och göra klart så mycket jag kan i  skolan. Sen en dag på helgen. Detta kommer att bli långa veckor med en sovmorgon. Men det possitiva är dock, jag slipper papperssverige (får ju ändå ingen hjälp längre) jag får tjäna mina egan pengar (jag slipper betala igen studie lån) Jag kommer att kunna köpa vårat hus som vi nu har hittat om de är helt och fint. Plus att jag kommer att ha den kroppen jag önskar mig ha. Så som jag vill se ut. jag kommer inte att hinna på gymmet. Men å andra sidag är det dyrt. Vi tar i stället hem de till våran lilla lägenhet (tills vi har hus) och tränar hemma. Det hinner man ju, lyfta lite skrot.

Så detta är mitt liv, mitt ansvar, mitt allt. Den som egentligen blir lidande är nog troligen jag. Jag vet inte riktigt när jag skall kunna träffa mina vänner eller ta de dära glas vinet som är så behövande ibland. Eller se min sambo så ofta. Men å andra sidan så handar detta om 10 månader. 10 månader under ett helt liv. Så jag känner att jag kommer fan att klara av detta. Skolan kommer att hjälpa mig (tror jag). så kanske kan jag även ta bort någon kurs som jag redan har läst. jag menar arbetsförmedlingens papper är ju borta och dom kommer heler aldrig igen i min brevlåda. Så det känns ju väldigt skönt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja har nu för drygt fem dagar sedan tagit tag i det sista projektet ang mitt liv, min hälsa och mitt levnede. Jag har ju för drygt en månad sedan börjat styrketräna och det går bra dock så kom de ju en förkylning i allt i hopa. OCh de var då jag best...

Jag var hemma hade varit upp till mina föräldrar och gått med min mamma. Hon var något bakfull eftersom att hon varit på surströmming i fredags (detta handlar om lördagen eftersom jag inte gått och lagt mig än och klockan är bara halv ett på morognen...

Idag har jag nu börjat mätt och donat och fixat så om 18 veckor är det klart mitt liv börjar om igen från starten om 18 veckor och de känns helt underbart att de kommer att gå så fort 18 veckor och ja jag kommer att klara de de vet jag att jag kommer...

Ja nu sitter jag här och gör inte mycket har fan inte gjort något på hela dagen känns de som men ja i morgon då åker en del av håret bort i alla fall blir ju kanon tycker jag i alla fall . Ja och för övrigt så har jag nu varit korkad igen, korkad nog...

Sitter och gör inte ett skit undra varför? Hur kan man inte göra någotnting egentligen suck...suck..suck... Ibland så blir man fan bara less. Ja ja åkte i alla fall iväg. Ja de gjorde jag iväg från en plats till en annan plats och nu, vad gör jag nu...